.........
Blundar du riktigt, riktigt hårt så kanske du slipper att se
men ångesten kan du inte förtränga.
Kanske du kan låtsas bara genom att le,
genom att skratta och vara glad
men bakom fasaden är det svart.
Vad ingen annan vet kan du kanske dölja
men du kan aldrig fly undan från dig själv.
Du brinner för att synas, skriker för att höras
men ändå syns inte den sorg som dina bottenlösa ögon speglar.
Om någon kunde lyssna, om någon kunde förstå,
Att om man sa något behöver det inte alls vara så.
Om man låtsas vara glad, om man alltid ler,
Om man sen gråter när ingen ser.
Finns där någon som förstår?
Att inuti sitt hjärta har man blödande sår.
Finns där någon som kan se?
Att man egentligen inte vill le.
Finns där någon som kan se ens hjärta?
Finns där någon som kan känna ens smärta?
Finns där någon som kan lyssna, någon som kan förstå?
Någon som vill stanna, inte bara lämna mig och gå..
