:( sorg DIKT


Du får mig att le

du får mig att tänka

du får mig att bli en annan människa.

Från ingenstans du kom

men ändå fastnade du så hårt

men tyvärr måste dig blåsa bort.

Du är underbar när du ler

och jag viskar till dig när ingen ser

Du vet vad som har hänt

och signalerna som vi sänt

men vi vet vart vi måste stå

så nu är det nog dags att du går

Permalink mamman och lillan Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback